Varför är vi mindre hungriga när det är varmt?
Jag minns mycket väl en lunch i juli då jag satt framför en otroligt vacker potatisomelett (en sådan som bara mammor kan göra) och kom på mig själv med att motvilligt trycka ner tuggorna. Under andra omständigheter skulle jag ha slukat den utan att tänka på det, men den dagen var solen het, luften tjock och min kropp bad bara om något fräscht: en sallad, en gazpacho, en kall salmorejo. Det var inte ett infall eller en tillfällighet: värmen förändrar oss. Och inte bara humöret eller dygnsrytmen, den förändrar också vad vår kropp behöver och vill äta.
Kroppen har inte fel: den anpassar sig exakt till värmen. Att vi tappar aptiten på sommaren är inte ett misslyckande, utan en biologisk strategi för att hålla oss i balans. Att förstå detta hjälper oss att förlika oss med vår säsongsbetonade aptitlöshet och att äta bättre när temperaturen stiger.
Ätandet genererar värme (och det är inte bra på sommaren).
Varje gång vi äter är våra kroppar i rörelse: de smälter, omvandlar och absorberar. Denna process, som kallas matens termiska effekt, genererar intern värme. På vintern är denna lilla förbränning välkommen. Men på sommaren, när kroppen redan klarar av den omgivande värmen, blir varje ökning av den inre temperaturen en extra börda.
Så kroppen reagerar genom att minska lusten att äta. Inte på grund av ett infall, utan som en form av termisk självreglering. Ju mindre vi äter, desto mindre värme genererar vi. Och på så sätt bidrar vi till vår egen överlevnad, även om vi inte vet om det.
Hypotalamus, orkesterdirigenten
Ansvarig för denna känsliga balans är hypotalamus, en liten region i hjärnan som fungerar som ett kontrollcentrum. Den reglerar både kroppstemperatur och hunger. Och när den känner av att kroppen är överhettad prioriterar den nedkylning framför näring.
Hur gör den detta? Genom neurotransmittorer som framkallar mättnad och modulerar aptiten. På sommaren aktiveras vissa nervceller, så kallade POMC-nervceller, som hämmar hungerkänslan. Resultatet blir att vi tappar intresset för tunga eller varma måltider och börjar längta efter svalare, lättare och vattenrika rätter.
Vi föredrar färskt, lätt och lättsmält.
Det vi känner som ett "sug" efter gazpacho, vattenmelon eller yoghurt är inte slumpmässigt. Det här är livsmedel som ger vätska utan att kräva alltför mycket matsmältningsarbete. Kroppen, som redan arbetar för att hålla oss svala, undviker mycket fet eller proteinrik mat så mycket som möjligt, eftersom matsmältningen höjer den inre temperaturen mer än för frukt eller grönsaker.
Dessutom får matsmältningssystemet mindre blodflöde i varmt väder, eftersom kroppen prioriterar huden för att förlora värme genom svettning. Detta gör det dyrare, långsammare och till och med svårare att smälta stora mängder mat.
Vikten av att äta (även om du inte känner för det)
Aptitlöshet på sommaren är naturligt, men ska inte förväxlas med en vägran att äta. Om man inte äter tillräckligt under varma dagar kan det leda till trötthet, lågt blodtryck eller uttorkning. Så även om du känner dig mindre hungrig är det viktigt att lyssna på din kropp utan att ge upp näringen.
Nyckeln är att anpassa måltiderna: mindre, mer frekventa och mer vätskefyllda portioner. Bättre färskt än varmt, bättre grönsaker än fett, bättre lätt än rejält. Inte för att tvinga oss själva, utan för att följa kroppen i dess strategi.
En perfekt inställd säsongsklocka
Sommaren förändrar inte bara landskapet, den förändrar också vår fysiologi. Och även om vi ibland kämpar med denna ovilja att äta, är det viktigt att acceptera att det inte är en brist på viljestyrka, utan ett sofistikerat sätt för kroppen att berätta för oss vad den behöver.
Sommarens aptit är inte en svaghet. Det är biologisk intelligens. Kroppen reglerar sig själv, skyddar sig själv och vägleder oss mot vad den behöver. Fräsch, lättare, mer uppfriskande och återfuktande mat ... för att hjälpa den att fungera bättre när värmen är på och energin är knapp.
Patricia González